Ligger i min lilla stuga och kollar på olika klipp på youtube. Fastnade på känslosamma låtar på olika talangtävlingar.

Känner att mycket av de känslorna som jag tyckte borde kommit i somras nu släpper taget och tårar rinner och blandas med skratt och leenden. Saknaden efter min söner, Towa och givetvis de nära och kära som lämnat jordelivet gör sig påminda en kväll som denna. Skönt att bara släppa på den flod som bara väntat på att få komma ut.

I början av sommaren gick min far bort och jag var med honom när han somnade in, något jag är väldigt tacksam för. Jag såg hur han kämpade de fyra nätterna som jag vakade hos honom på sjukhuset. Det kändes konstigt och befriande när han till slut fick ro och slapp sina krämpor. Sjukhuset gjorde honom så fin och jag tillbringade några timmar ensam med honom, en stund som jag bär med mej resten av mitt liv.

I början av sommaren fick äldste sonen veta att han fått jobb i Stockholm i september och eftersom han och jag hade bott själva senaste året så kändes det plötsligt så stort att bo kvar på Nybovägen och jag sa ganska snabbt upp min lägenhet. Med Sebben studerande i Göteborg, Towa studerade i Falun och Robin boende i Stockholm så kändes det rätt.

Visste innerst inne att detta var vår sista sommar tillsammans alla 4 och jag har försökt ta vara på denna sommar så gött det gått. Båda grabbar nu utflygna till varsin storstad vilket känns jobbigt i ett fadershjärta. I slutet av sommaren så valde jag och Towa att gå skilda vägar. Vi fick 14 år tillsammans och vi ha inte varit riktigt osams eller haft några megagräl under dessa år. Mer som att vi vuxit ifrån varandra (eller mer hon som vuxit ifrån mej, jag är nog minst av allt vuxen). Towa är en av mina bästa vänner och hoppas vi kan hålla kontakten även i fortsättningen.

Letade mindre lägenheter, men hör och häpna så fanns det inga lediga i Lesjöfors.

Efter moget övervägande av mor och Hasse så fick jag flytta in i lillstugan på deras tomt. Ett litet hus på 1 rum och kök, mulltoa och utan vatten men hur mysigt som helst. Dusch i ett av uthusen och vatten hämtar jag från mor och Hasse (6 meter från mitt hus). Trivs väldigt bra i mitt nya boende och har mått väldigt bra sista tiden efter min tuffa sommar. Mått bra att bara haft mej själv att bry mej om i det vardagliga.

Pratade med mina söner igår och kändes skönt att höra deras röster. Även samtalat med Towa idag och vi håller tätt kontakt fortfarande och de gånger jag träffat hennes släktingar så känns det som jag är en i "familjen".

Känns som idag har jag vaknat upp och genom att släppa ut känslorna så känns det som nu är det framåt och uppåt som gäller.

Glöm inte att ta hand om varandra och kramas så blir världen lite bättre.

Stora KRAMAR  <3 /Ason