Blickar tillbaka på 2017 och ser mest mörker, visst har det hänt mycket bra saker men de överskuggas av allt tråkigt och sorgligt som hänt. Sen händer det ju rätt mycket runt mej även om jag själv är rätt lugn av mej.

Året innehöll 2 operationer, en magoperation och en lillfingeroperation. Lillfingern blev visserligen rakare men inte helt rak. Magoprerationen gick bra, men efter allt som hänt så har jag inte prioriterat viktminskningen (vilket jag nu tar tag i) under senaste halvåret.

Blivit av med 2 bilar, den första JUCKEN blev stulen under alla hjärtans dag och jag hade det mesta i bilen just då. Kalender, dator, hemnycklar, mediciner, telefon, bokföring m.m Någon tyckte att de behövde låna bilen en sväng tydligen. Efter två veckor började parkeringsbörterna komma och efter tre veckor så hittades bilen. Dock i så dåligt skick att försäkringsbolaget valde att lösa in den. Hittade en billig VW istället som jag lånade ut till lillebror som var ofin nog att krocka den. I samma veva hade Sebben köpt en SAAB som han hade över sommaren och som jag köpte av honom efter han vänt hem till Göteborg igen. Eller köpte å köpte, han tog min 50 tums TV i utbyte ;)

Att bli av eller mista saker verkar vara mitt mantra 2017. Förutom alla saker som får fötter så miste jag min far i början av sommaren och det mesta av semestern kretsade runt vakande, begravning och boupptäckning. I samma veva så valde jag och Towa att separera efter 14 år tillsammans. Kanske hade vi "växt" ifrån varandra och blivit mer vänner de sista åren. Önskar henne verkligen lycka till med det nya livet i Falun.

När sommaren led mot sitt slut så flyttade Robin ut och till jobb i Stockholm, samtidigt som Sebben drog till Göteborg och sin skola. Valde då att säga upp min stora lägenhet på Nybovägen och flytta in temporärt i lillstugan vid mor och Hasse till jag hittade en lägenhet som passar min situation. I oktober hittade jag en etta på Stiftelsevägen här i Lesjöfors (trångt å mysigt när båda pojkarna bodde här en natt).

Som om det inte var nog så blev det omorganisation på jobbet och en tjänst skulle bort i Karlstad. Christian skulle få välja Sundsvall, Växjö eller bli uppsagd. I det läget kände jag att en småbarnspappa med hus och fru skulle få det tuffare än mej att bli arbetslös så jag sa till arbetsgivaren att säga upp mej istället för Christian. Lycka till Christian, hoppas du löser alla knopar som kan dyka upp i efterdyningarna av mitt arbete :)

Förhandlade till mej några extra månaders lön och den 1/12 var jag utan jobb efter 11,5 år på NSF. Det klart bästa jobbet jag nånsin haft.

Nu går jag in i 2018 utan pappa, sambo/särbo, hemmaboende barn och jobb på första gången på många många år. 

Tufft och ibland ensamt men med stor släkt och många härliga syskonbarn att lägga tid och kraft på så kommer nog 2018 oxå försvinna fort och vi står inför årskifte 2018/2019.

Om jag har några önskningar för 2018? Nä inte egentligen.

De säger att jag skiter i allt men det skiter jag 

Må gött och gott nytt allt på er alla

kram Ason