2017 har varit ett omvälvande år hittills, både runt mej men oxå i världen.

Mina problem känns så futtiga när det bombas med kemiska vapen i Syrien, lastbilar och bilar kör ihjäl folk med vilje både i London och Stockholm, buss kör i diket utanför Sveg och 3 unga dör. Överallt läser man om oroligheter och våld, det verkar inte finnas någon hejd på bedrövelsen.

Varför kan folk inte bara vara snälla och ta hand om varandra? En kram, ett leende eller bara lyssna på när någon behöver prata. Stockholmarna vissade stort hjärta i fredags och hela helgen där folk skjutsade hem de som behövde, bjöd på mat och erbjöd sovplatser. Det finns hopp för mänskligheten <3

De futtiga problem jag själv har är stora för mej och jag lider väldigt mycket av att tjuvarna togmin bil och massor med saker av mej  i februari. Bilen var kanske inte den bästa men den tog mej från A till B och försäkringsbolaget har ännu inte "hunnit" behandla mitt ärende än och jag står utan bil i ett jobb där jag reser mycket. Hade banne mej gått mycket fortare om de aldrig hittat bilen, nu ska det utredas och skickas papper m.m innan de kan ta beslut. Helmia har meddelat att de kan laga upp bilen för 82000:- och det lär ju inte hända. Eftersom jag ersatt del grejer så räcker nu inte pengarna till någon bättre begagnad bil. Ibland blir jag så trött på livet, men samtidigt så skojar jag bort det, för syvende och sist så är det bara grejer som försvunnit. Stort tack till Nyborg som lånat ut sin bil till mej i över en månad. Nu står jag utan bil från i morgon och jag får väl lifta till jobbet.

Kanske man skulle ge sig ut å leta pantburkar för att få ihop till en bil, går nog fortare än att få besked av försäkringsbolaget. Jobbade lite extra i början av året för att få en buffert och testa på ett annat jobb så jag skulle slippa resa så mycket, men jag passade inte för jobbet och fick sluta. Den buffert jag lyckades bygga upp är nu som bortblåst.

Positiva vindar sveper oxå förbi ibland. Det går bra för Sebben i Göteborg och han har lite extraknäck bredvid skolan, Towa kämpar på med skolan i Falun och Robin har fått praktik på förskolan i Lesjöfors och verkar trivas där. För egen del har jag kommit under 105kg efter min operation och kroppen mår lite bättre om än inte riktig bra. Har minskat mina uppdrag och försöker fasa ut mej på flera plan just nu för att orka med.

Nog med gnäll, nu ska jag ut å samla burkar :) Ta hand om er och världen behöver mer kramar så dela med er av KRAMAR.

Varma Värmlänska Kramar till er som vill ha <3 /Ason