Min förra blogg andades nästan bara positiva saker. Dagen efter låg jag med 39,5 i feber och dessutom spydde klara vätskor. Även torsdagen vaknade jag med 39,5 dock utan att spy. Några samtal senare var jag på väg till Sjukhuset.

Väl där så var det ingen kö på akuten, klockan ungefär 15.00 och inom 5-10 min var jag på infektionsavdelingen och träffade det första jag gjorde min ortopedläkare i korridoren. Pratade med honom och infektionsläkaren, febern nere i 38,1 och det skulle tas prover i "plattan" i bröstet och från armen för att se vad jag drabbats av och om "plattan" var orsaken. 

Prover togs och ska läggas in på observation över natten. När jag väntar på att de hämtar en rullstol så börjar kroppen skaka och jag får en jättefrossa (troligtvis var det blodproverna som väckte bakterierna som började kriga mot min kropp). Febrn steg på en kort stund till 41,9 och jag började hyperventilera. Jag var helt säker på att jag gjort min sista dag i livet, men 2 panodil och en lugnande personal fick mej att återvända till en tro om överlevnad. Efter ca 1,5 timme var jag nere i 40,2 och kände mej ganska ok. 

På kvällen var tempen 36,1 och jag kände mej nog frisk för att orka ringa hem till nära och kära.

Väntan på orsaken skapade en olustkänsla i kroppen, men fick redan under fredagen reda på att "plattan" inte var orsaken och den behövs inte tas ut. Inga stora förändringar under helgen, aldrig över 37,3 dock blodtrycket lite högt ibland. Tror dock min egen oro orsakat detta.

På måndagen fick jag svaret. Blodförgiftning !!!. Röntgen på magen för att kolla vissa saker. Blodförgiftningen orsakat genom Urinvägarna. Rätt antibiotika och hemfärd under tisdagen.

I min ungdom kallades jag Alfred efter drängen i Emil och då måste ju även jag prova på lite blodförgiftning :)

Ska försöka låta bli att skrämma upp mina nära och kära mer, även mina medresenärer till Vegas och er andra. Vegasgänget har utökats till 7 st nu när Nizze bokatresa oxå. Nizzes och min resa förra året var en riktig höjdare och det är gött att ha honom med sig. Snart bara 6 veckor kvar till avresa.

Tack vare Morbror så är det klart med lägenhet för Sebben i höst oxå, skönt att släppa den stenen från axlarna oxå.

Nu skulle jag bara behöva en säck med pengar för att klara av alla utgifter, sjukskrivning gör ingen fet....

Med facit i hand så: Ropa inte hej förrän bäcken är torr så det bara är att gå över ;)

Må gött där ute/Ason